En groda.
Igår var jag och mina kamrater på en UF-mässa i Conventum, Örebro. Otroligt mycket folk, otroligt många vackra damer.
Hur som haver, vårat företag säljer Usb-armband, ett silikonarmband som även kan tas isär och användas som ett Usb, smart va!?
Vi försökte sälja under hela dagen till folk som gick förbi, en av alla dessa var en tant. Jag visste inte om hon ägde en dator, men vad katten hon har säkert 10 st barnbarn. På med mitt charmigaste leende. "Hej är du intresserad av våra Usb-armband..." och vips så vart en konversation igång.
Allt flöt på tills jag tänkte att hon kankse ville prova det.
Vi försökte sälja under hela dagen till folk som gick förbi, en av alla dessa var en tant. Jag visste inte om hon ägde en dator, men vad katten hon har säkert 10 st barnbarn. På med mitt charmigaste leende. "Hej är du intresserad av våra Usb-armband..." och vips så vart en konversation igång.
Allt flöt på tills jag tänkte att hon kankse ville prova det.
Men istället för att fråga om hon vill prova använde jag uttrycket "Jag kan sätta på dig, om du vill?"
Jag menade självklart att jag skulle hjälpa henne på med armbandet, men jag fick PANIK då jag förstod vad jag faktiskt hade sagt.
Hoppas jag inte får någon vänförfrågning på facebook av någon pensionär nu i veckan, det sägs mycket runt fikaborden hos gamlingar.
Kommentarer
Trackback
