Slipskillar!
En groda.
Igår var jag och mina kamrater på en UF-mässa i Conventum, Örebro. Otroligt mycket folk, otroligt många vackra damer.
Hur som haver, vårat företag säljer Usb-armband, ett silikonarmband som även kan tas isär och användas som ett Usb, smart va!?
Vi försökte sälja under hela dagen till folk som gick förbi, en av alla dessa var en tant. Jag visste inte om hon ägde en dator, men vad katten hon har säkert 10 st barnbarn. På med mitt charmigaste leende. "Hej är du intresserad av våra Usb-armband..." och vips så vart en konversation igång.
Allt flöt på tills jag tänkte att hon kankse ville prova det.
Vi försökte sälja under hela dagen till folk som gick förbi, en av alla dessa var en tant. Jag visste inte om hon ägde en dator, men vad katten hon har säkert 10 st barnbarn. På med mitt charmigaste leende. "Hej är du intresserad av våra Usb-armband..." och vips så vart en konversation igång.
Allt flöt på tills jag tänkte att hon kankse ville prova det.
Men istället för att fråga om hon vill prova använde jag uttrycket "Jag kan sätta på dig, om du vill?"
Jag menade självklart att jag skulle hjälpa henne på med armbandet, men jag fick PANIK då jag förstod vad jag faktiskt hade sagt.
Hoppas jag inte får någon vänförfrågning på facebook av någon pensionär nu i veckan, det sägs mycket runt fikaborden hos gamlingar.
Utan att trampa någon på tårna.
Idag vill jag faktiskt göra en sådan rolig sak som att hiss och dissa! Tror faktiskt inte jag gjort det på bloggen förut.
- Hiss 1: Jag kan nu skriva med styckindelning (tror jag) Hoppas det funkar utan prickarna efter kanterna också, har inte vågat testa än.
- Hiss 2: Mattanterna på Letälvsskolan (min skola), frukstansvärt trevliga tanter! Obs. Om läser ni detta, skippa potatisbullar ett tag framöver, ni är inte jättebra på att laga det, tyvärr.
- Diss: Vargtröjan. Ni vet vilken jag menar. Jag tycker den är tvärful. Kanske det fulaste plagget någonsin. Gärna med en indian på också, då är det fullbordat.
Somliga si, och somliga så.
Jag har i hela mitt 19 åriga liv förstått att jag inte är pysslig, teknisk eller händig. Min bror utbildar sig på en byggnadslinje i Torsby, min far är för guds skull rena rama Uniflex i en enda kropp. Nu är det så att jag har en egen lägenhet, den ska jag vårda och sköta. I vintras fick jag strömavbrott i hela köket, bzz sa det. Jag förstod att jag skulle byta propp, lite av en utmaning hade aldrig gjort det för. Det gick hur bra som helst, förutom att strömmen inte kom tillbaka. Jag har nu skyllt i 3 månader på dålig ström och dåliga kablar. Tills idag, mötte "vaktmästaren" över huset. Klagade över den dåliga strömmen och att jag varit tvungen att ha micron i vardagsrummet. Han följde med in och kollade på mitt propp-skåp. Han konstaterade på 4 sekunder vad som var felet. Jag hade alltså bytt ut fel propp, så den gamla satt kvar och jag hade ersatt en bra propp med en bra propp. Jag bjöd herrn på en kaka som tack för hjälpen och schasade ut honom så fort som möjligt.
Trodde faktiskt bättre om mig, dålig självinsikt? Mycket möjligt.
Storleken har ingen betydelse, men namnet har!
Snoppnamn, de som låter små till de som låter större.
Pillesnopp, Pitt, Petternicklas, Snorre, Schnale, Snopp, Penis, Dase, Åderpåle och sist men inte minst, Drule!
